Jag slutar aldrig att förundra mig över "das Land wo die Zitronen blühn" som Goethe skrev. Alltså Italien.
Berlusconi trampar vidare i ullsockorna och låter i dagens Corriere della Sera förstå att om han, vid kommande rättegångar med början i mitten av november, mot förmodan skulle fällas, så beror det helt enkelt på att domarna är "oförnuftiga". Hur han närmre menar med detta säger han inte, men underförstått är han oskyldig och har, vid en i o f s otänkbar fällande dom, ånyo råkat ut för den illasinnade kommunistiska domarkåren i landet. Och under alla omständigheter kommer han inte att avgå som premiärminister.
Det vore ungefär som om Fredrik Reinfeldt skulle meddela att om han skulle bli anklagad och fällt för mutbrott och samröre med den grova organiserade brottsligheten (blotta tanken är i sig otänkbar) så skulle han sitta kvar som ledare för landets regering och då troligen styra landet från Kumla. I o f s lär det gå alldeles utmärkt för diverse ekobrottslingar att obehindrat fortsätta sin verksamhet även innanför murarna.
Jag vet att mitt intresse för Italien och framför allt dess nuvarande politiska ledare är väl intensivt, men jag har alltid varit svag för otroligheter. Och otroligheter som dessutom är dagsens sanning är ännu mer intressanta.
Och i det här fallet även skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar