Jag har på senare tid läst på flera ställen i dagspressen att ungdomar bränner bilar för att de har tråkigt. Även polisen anger detta som grundorsaken till det accelererande brännandet.
När jag växte upp i ett fjärran förflutet fick man lära sig att ha tråkigt. Det var på den tiden när inga biografer eller muntrare näringsställen var öppna på juldagen. Långfredagen skall vi bara inte tala om. Då var ingenting öppet och i värsta fall fick man inte heller gå ut och leka.
Dagens barn stimuleras alla sin vakna tid av dagisfröknar, fritidspedagoger och i förekommande fall av föräldrar. Någon "ledig tid" har dagens barn inte. När de släppts ut från förvaring på dagis eller slutat skolan så vidtar inbokade fritidsaktiviteter och den unge som "inte vill" betraktas som asocial. Eller ve och fasa som om föräldrarna inte hade råd.
Vad är det för fel på att få sitta och rita med en pinne i gruset eller att helt oorganiserat och alldeles själv sparka omkring i lövhögar eller hoppa i vattenpölar?
Man måste få lära sig att ha tråkigt. Det har bilbrännarna aldrig fått lära sig och därför går det som det går.
Man ser ständiga små samlingar av ungdomar i de lägre tonåren som protesterar mot att det inte byggs alt kommer att läggas ner fritids i deras områden. "Vi har ingenstans att vara". På 1930-talet när en flerbarnsfamilj i arbetarklassen bodde i ett rum och kök då hade ungarna någonstans att vara. Nämligen hemma. Nu, när normen säger att varje barn skall ha ett eget rum, så har man plötsligt ingenstans att vara. Sorgligt. Och ingenting att göra. Och vad är det man "vill" göra? Näää, det vet man inte. Nej, det klart att man inte vet. Man har aldrig fått lära sig att hitta på något utan en käckt hoande "fröken" i bakgrunden.
Bilbrännarporblemet går att lösa. Se helt enkelt till att barn får lära sig att ha tråkigt. Att alldeles för egen maskin roa sig. Och då med enklare saker än att bränna bilar och kasta sten på brandkåren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar