Sony Ericsson Experia X10 Mini

DN har i söndagens ekonomibilaga en test "Din ekonomi guidar Sony Ericsson Experia X10 Mini". Med all säkerhet inget fel i den guidningen. Men men men, snälla DN. Är det rimligt att två barn i åldern 11 resp 14 år är representativa för en lämplig kundgrupp? Enligt faktarutan kostar mobilen 2.600 kr. Vem vänder sig DN till? Möjligen är jag gammalmodig i mitt tänkande men att köpa mobil för 2.600 kr till 11-åring bäddar illa för framtiden. I alla fall för 11-åringen. I helgen fanns bland nyhetsrubrikerna att unga vuxnas skuldbörda ökar. Inte alls konstigt om man redan vid 11 års ålder vänjer sig vid att få dyra saker som man inte själv betalar för. Det är inte alls låneföretagens, typ SMS-lån, "fel" att ungdomar drar på sig skulder. Det är föräldrarna som invaggar barnen i tron att de kan få allting. Sådant fostrar en generation som har uppfattningen att ju mer saker man har (dyra och av senaste modell) desto mer är man värd. Det vore bättre att lära barn att man har ett värde i sig själv. Och, jodå, jag känner folk som uppfostrar sina barn på det senare sättet. Och detta ingalunda av tvingande ekonomiska skäl utan för att man har vanligt sunt förnuft. Men, det kan inte vara lätt när den allmänna uppfattningen i samhället tycks vara att man är vad man har, inte i sig själv utan i grejer.

Om dagis av olika slag

Häromdagen när jag var ute och promenerade i strandskogen såg jag att det var dags för förmiddagsrastning på kommunens hunddagis. Djurskötare i gula västar och med tre hundar per skötare traskade i väg i god ordning. Och så tänkte jag att, vad kan det vara för idé att ha hund om man har den på hunddagis hela dagen. Men så slog det mig att så tänker man aldrig när det gäller barn. D v s vad kan det vara för idé att ha barn om man har dem på dagis hela dagarna? Mitt tänkande är naturligtvis helt asocialt, men jag tycker faktiskt att det är mer motiverat med hunddagis. Där hämtar man hunden, sin glade vän, som får vara med hela kvällen, ända tills matte/husse går och lägger sig. Den får ligga med framför TVn och delta i gemenskapen, känna sig "med" med ett ord sagt. Barnen då? Tja, de slits upp ur sängen i gryningen, jäktas i väg till dagis, hämtas och jäktas via ICA och hem. Får mat, badas och stoppas i säng. Hundarna på dagis måste ju klart ha den mest behagliga tillvaron. Jämförelsevis och rent generellt. Det finns säkert lysande undantag. Särskilt på barnsidan.
Katter är ju förstås idealet för de klarar sig själva medan man jobbar eller har andra aktiviteter för sig utanför hemmet.