Häromdagen när jag var ute och promenerade i strandskogen såg jag att det var dags för förmiddagsrastning på kommunens hunddagis. Djurskötare i gula västar och med tre hundar per skötare traskade i väg i god ordning. Och så tänkte jag att, vad kan det vara för idé att ha hund om man har den på hunddagis hela dagen. Men så slog det mig att så tänker man aldrig när det gäller barn. D v s vad kan det vara för idé att ha barn om man har dem på dagis hela dagarna? Mitt tänkande är naturligtvis helt asocialt, men jag tycker faktiskt att det är mer motiverat med hunddagis. Där hämtar man hunden, sin glade vän, som får vara med hela kvällen, ända tills matte/husse går och lägger sig. Den får ligga med framför TVn och delta i gemenskapen, känna sig "med" med ett ord sagt. Barnen då? Tja, de slits upp ur sängen i gryningen, jäktas i väg till dagis, hämtas och jäktas via ICA och hem. Får mat, badas och stoppas i säng. Hundarna på dagis måste ju klart ha den mest behagliga tillvaron. Jämförelsevis och rent generellt. Det finns säkert lysande undantag. Särskilt på barnsidan.
Katter är ju förstås idealet för de klarar sig själva medan man jobbar eller har andra aktiviteter för sig utanför hemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar