I går blev jag påkörd av ett litet blöjstint grabbpaket ute på Eurostop.
Misstag? Inte precis. Ungen for under sin leende faders uppmärksamhet som en berusad schimpans runt med en trave korgar i en ställning. "Kör på mig en enda gång ungdj-l så har du kört färdigt för i dag." Och när jag för en bråkdels sekund riktade min uppmärksamet åt annat håll.. Så, ja, PANG körde ungdj-n rakt in i min ankel. Om jag blev arg? Ja, det blev jag och kommenterade det hela på uttalat surkärringmanér. Pappan såg aningens, men bara aningens, generad ut så jag la till att det faktiskt gjorde ont och övervägde om jag skulle skrämt upp honom med att fråga efter deras ansvarsförsäkring. Men det orkade jag inte. Vid kommentaren att det gjorde ont sa den mesige fadern att han var ledsen, vilket jag kontrade med att det hoppas jag. Då tog han det säkra för det säkra och bar sitt gallskrikande blöjpaket ut ur affären. Det måste ha varit en chockartad upplevelse för ungen som troligen 24/7 är omgiven av beundrande vuxna. Ja, alltså chocken av att höra en surkärrings röst skära som en sågklinga genom luften. Väl bekomme. Det bjuder jag på och konstaterar att djurbarn är mer charmiga än kringirrande blöjpaket.
Men visst är väl djurbarn söta. Och faktiskt ett och annat människobarn också, men den senare sorten är så sällsynt att jag inte har något egenhändigt taget bildbevis.
