Med bruten servett

En gång för många år sedan när jag var ung och umgicks mycket med "hästfolket" fick jag ett råd av en äldre god vän. D v s jag var 24 och han var tio år äldre och förmodligen den äldsta människa jag träffat i mitt eget umgänge utöver mina föräldrar. Han var alltså urgammal. Hur som helst så var han sen till en "hästövning" en kväll och ursäktade sig med att han ville duka lite snyggt och äta i lugn och ro. Och så gav han mig ett råd som jag aldrig glömt. Och det var att även om man lever som singel så skall man aldrig glömma bort att måna om sig själv.

"Duka snygg, bryt en servett, tänd levande ljus. Gör det trivsamt för dig själv."

Det där är det enda råd jag fått i min ungdom och som jag alltid följt. Ingen lördagskväll utan bruten servett. Det är en sorts koll på den egna självdisciplinen. Inte ens under de dystraste perioder i livet har jag skippat den brutna servetten på lördagar. Den dag jag gör det så har jag gett upp för alltid. Eller möjligen träffat en så trevlig middagsgäst att det räcker utan bruten servett. Men eftersom jag är realist så...

I dag som egentligen är i går men...

I dag som egentligen är i går men som jag i alla fall kallar idag. Klockan är faktiskt närmre 01.30 och därför tycker jag att det fortfarande är "idag" fast det egentligen var "igår". Però, som italienarna säger, hade jag för avsikt att ta ett gäng tjusiga bilder av snö. Jodå, det snöade hela den gångna natten. På Västkusten betyder det ingalunda "Vita vidder". Kommer förresten någon i håg Family Four och "Viiiiita viiidder, gnistrande snöööö"? Den kammade man hem en sjätteplats med i Eurovision Song Contest 1971. I dag blev det dock ingen snö. Inte gnistrande vit i alla fall. En och annan fläck med snöslask. Men det blev dimma. En sjuhelsikes dimma. I stället så att säga. Vitt som vitt.
Det blev dimfotografier. Tydliga bevis för att vi på Västkusten egentligen skulle ha någon sorts skattelättnad för att vi orkar bo här tvärs igenom de eländiga vintrarna. Fotobevis bifogas.

Vi är för lydiga

Vi är för lydiga vi svenskar. Inte alls att undra på att man i Tyskland bl a var väldigt ivrig att få med Sverige i EU. Här följer vi intill gränsen för löje varenda litet direktiv som kablas ut från Bryssel.
I söndagens DN kunde man läsa om hur "Nya regler hotar beteshagar". EU-kommissionen har i sin vishet fått för sig att det får finnas endast ett visst antal träd i beteshagar. Annars tror man att det blir skugga och mindre gräs för djuren att äta. Att djuren också får skugga och lä av träd verkar inte vara något man bryr sig om. För att inte tala om hur gott det är för en ko att klia sig mot ett träd.
Huruvida någon av dessa förståsigpåare någonsin varit ute i en svensk beteshage är framgår icke. Söder över började man ju skövla skogarna redan under romartiden så där finns det inte mycket till träd kvar som kan skugga bort betet. Föreställer jag mig.
Och vad händer om man inte har "rätt" antal träd i sina beteshagar? Då får man inte det EU-bidrag som betalas ut av "snälla" EU. Jag säger bara "ljug". Uppge det antal som passar EU och korsa fingrarna. Inte tror man väl att det i länderna runt Medelhavet tas lika allvarligt på EU:s direktiv. Visst, man noterar det hela, stoppar in dokumentet i en härför avsedd mapp och fortsätter sedan som man brukar. Och DET tycker jag att vi fortsättningsvis skall göra här med.
Eller varför inte skrämma bort ev. EU-kontrollanter med en skylt av halländsk modell? Som ovan.