I dagens Lördagsintervju i Radions P1 intervjuades ärkebiskopen Anders Wejryd. Detta med anledning av konflikten på Gaza-remsan. Uttrycket är f ö alldeles för schablonartat för vad som pågår.
Tillstås skall redan från början att jag inte lyssnade av hela intervjun. Jag ville inte få min frukost störd. (Nej, inte lunch. Jag äter frukost vid den tiden.) Störd av det faktum att Wejryd som många av s k Guds tjänare är så konflikträdda att de inte vågar har några bestämda åsikter om någonting. Alltså helt i samma anda som Pastor Jansson av Hasse & Tage i "Ringaren" ur Gula Hund 1964. Därav rubriken "Pastor Jansson lever..." Och troligen för evigt. Medan jag fortfarande lyssnade kläckte Wejryd ur sig banaliteter som att man måste lita på att människorna använder sig av den vilja till att göra det goda som Gud givit dem. Min hädiska uppfattning är att Gud har misslyckats totalt i detta sitt uppsåt och hade jag inte redan för många år sedan gått ur svenska kyrkan så hade jag kommit till skott nu.
Och i sammanhanget påminner jag mig om att den ende verkligt orädde och kämpande präst jag själv känner till, Ingemar Simonsson, inte själv fick någon gudomliga rättvisa utan blev ihjälbackad av en lastbil på väg till Ribersborgsbadet, vinterbadare som han var.
Så i karriärprästerna lever Pastor Jansson vidare. I evighet. Amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar