Dagen när Ingo dog

Dagen när Ingo dog blev den första dagen sedan i höstas när det fortfarande var ljust när jag promenerade över Slottsbron vid 16.30 snåret. Det hade han gillat. Ingo. Den inbitne Västkustbon. Sol över hans egen kust.
Solen bröt plötsligt fram alldeles innan den skulle sjunka ner bakom horisonten och spred ett ljus som föll intensivt och fläckvis. Vid Stora Torg guldmålade solen särskilt bankernas byggnader. En optimist skulle ta det som ett gott omen för ekonomin.
Hamninloppet färgades guldrött av solen. Pilkingtons silos såg ut som gyllene obelisker. Ägir strålade i all sin rödfärgade glans. En storskarv flög raskt över himlen och dess gula näbb träffades av den nedåtgående solen och såg ut som ett metallglänsande spjut längst fram på den svarta kroppen. En and kom strax efter och fångade solen så att undersidan av dess vingar framstod som vore de av pärlemor.
Och på andra sidan "floden" låg Östra förstadens stenborgar som förgyllda.

Allt var mycket vackert den dagen Ingo dog.