Spirella! Jag säger bara Spirella.

Om min mamma hade levat hade hon sagt "Vad var det jag sa". Hon hade dessutom fått alldeles rätt. Hon tyckte nämligen att en välsittande korsett var ett oslagbart "instrument" för att få en fin form på kroppen. Spirella hette detta "instrument" på 50-talet och en bit in på 60-talet. Undrar förresten vad alla diplomerade Spirella-konsulenter gjort sedan 68-årsfolket kastade bh och korsetter.
KappAhl har just nu en annonsdrive om sin nya underklädersserie "Shape up". KappAhl

Där kan man snörpa in midjan i ett överdimensionerat njurbälte. Jag kan direkt känna hur det kommer att skära rakt in i midjan. Man kan snörpa in hela kroppen i en tight body-stocking. Man kan ha en shape-up trosa som räcker upp till bysten.
Grattis alla tjejer säger jag bara. Ni är manipulerade tillbaka till 50-talet. Och gissa om männen kommer att gilla det. Yes. Och så som kronan på verket raffiga strumpor med strumpeband. Ett framgångskoncept.

Gammal och sur? Tja, jag kan väl också tänka mig att någon enstaka gång raffa till mig med syndiga strumpor och strumpeband. Med den skillnaden att jag VET hur det var en gång innan 68orna befriade oss från våra spirella-rustningar. Nåja, om rätt skall vara rätt så var jag faktiskt för ung för Spirella-rustningen. Och framför allt för smal. Då. Jag fick nöja mig med "höfthållare".

Fast, hm. Nu kanske jag skulle kunna tänka mig en svart blänkande body-stocking för s a s högtidliga tillfällen. Bara någon fixar till just de högtidliga tillfällena. De är beydligt svårare att fixa än de raffiga attributen.

Jag föredrar djurbarn...

I går blev jag påkörd av ett litet blöjstint grabbpaket ute på Eurostop.
Misstag? Inte precis. Ungen for under sin leende faders uppmärksamhet som en berusad schimpans runt med en trave korgar i en ställning. "Kör på mig en enda gång ungdj-l så har du kört färdigt för i dag." Och när jag för en bråkdels sekund riktade min uppmärksamet åt annat håll.. Så, ja, PANG körde ungdj-n rakt in i min ankel. Om jag blev arg? Ja, det blev jag och kommenterade det hela på uttalat surkärringmanér. Pappan såg aningens, men bara aningens, generad ut så jag la till att det faktiskt gjorde ont och övervägde om jag skulle skrämt upp honom med att fråga efter deras ansvarsförsäkring. Men det orkade jag inte. Vid kommentaren att det gjorde ont sa den mesige fadern att han var ledsen, vilket jag kontrade med att det hoppas jag. Då tog han det säkra för det säkra och bar sitt gallskrikande blöjpaket ut ur affären. Det måste ha varit en chockartad upplevelse för ungen som troligen 24/7 är omgiven av beundrande vuxna. Ja, alltså chocken av att höra en surkärrings röst skära som en sågklinga genom luften. Väl bekomme. Det bjuder jag på och konstaterar att djurbarn är mer charmiga än kringirrande blöjpaket.
Men visst är väl djurbarn söta. Och faktiskt ett och annat människobarn också, men den senare sorten är så sällsynt att jag inte har något egenhändigt taget bildbevis.

Nu är läget desperat

Nu verkar läget vara desperat, eller kanske snarare ännu mer desperat än tidigare för Mona Sahlin. Hörde till min förskräckelse tanten i fråga på Rapport 18. Hon försöker på fullaste allvar slå ett slag för att det skall lagstiftas om att aktiebolag skall ha minst 40% kvinnor i styrelsen. Va? Vad är det här? Jämställdhet är väl position efter kvalifikation. Var det inte så det var tänkt? Att man inte skulle få en tjänst eller position just p g a sitt kön? Eller har jag totalt fått allting om bakfoten? På något sätt tycker jag att man skjuter sig själv i foten eller återvänder till ruta 1. Bara det att nu är det kvinnor som skall få sina positioner p g a sitt kön och inte männen. Fullständigt absurt. Tanken är så korkad att jag misstänker att Mona S själv tänkt ut det här. F ö ett verkligt talande exempel på hur det går när man främst ser till kön och inte kompetens.

Det ÄR vår

Det är visst vår. Titta själva.

I magen på en ÖB

Sverker Göransson, för dagen nyutsedd ÖB, fick på Dagens Eko frågan om hur han kände sig. Vad svarade karl´n?
"Jag hade fjärilar i magen". En ÖB? Hur skall han känna sig i skarpt läge? I koma? Avsvimmad? Katatonisk? Man undrar. Jag förstår att han ville framträda och visa den för närvarande mest meriterande egenskapen hos en svensk. D v s vanligheten. En ÖB skall fan i mig inte vara vanlig. En ÖB skall peka med hela handen. Redan Syrén tycker jag ser litet väl mesigt frökenaktig ut för sitt ÖB-skap. Men det är klart. Herrarna skall väl matcha försvarsminister Tolgfors och helst inte se ut som karlakarlar. Hur skulle det se ut?
Och när ÖB Göransson fick frågan (fortfarande på Dagens Eko) vilka hans ambitioner var, då svarade han att "göra så gott jag kan". Så gott han kan? Ja, det tror så fan att han skall. Allt annat vore direkt tjänstefel.

Med bruten servett

En gång för många år sedan när jag var ung och umgicks mycket med "hästfolket" fick jag ett råd av en äldre god vän. D v s jag var 24 och han var tio år äldre och förmodligen den äldsta människa jag träffat i mitt eget umgänge utöver mina föräldrar. Han var alltså urgammal. Hur som helst så var han sen till en "hästövning" en kväll och ursäktade sig med att han ville duka lite snyggt och äta i lugn och ro. Och så gav han mig ett råd som jag aldrig glömt. Och det var att även om man lever som singel så skall man aldrig glömma bort att måna om sig själv.

"Duka snygg, bryt en servett, tänd levande ljus. Gör det trivsamt för dig själv."

Det där är det enda råd jag fått i min ungdom och som jag alltid följt. Ingen lördagskväll utan bruten servett. Det är en sorts koll på den egna självdisciplinen. Inte ens under de dystraste perioder i livet har jag skippat den brutna servetten på lördagar. Den dag jag gör det så har jag gett upp för alltid. Eller möjligen träffat en så trevlig middagsgäst att det räcker utan bruten servett. Men eftersom jag är realist så...

I dag som egentligen är i går men...

I dag som egentligen är i går men som jag i alla fall kallar idag. Klockan är faktiskt närmre 01.30 och därför tycker jag att det fortfarande är "idag" fast det egentligen var "igår". Però, som italienarna säger, hade jag för avsikt att ta ett gäng tjusiga bilder av snö. Jodå, det snöade hela den gångna natten. På Västkusten betyder det ingalunda "Vita vidder". Kommer förresten någon i håg Family Four och "Viiiiita viiidder, gnistrande snöööö"? Den kammade man hem en sjätteplats med i Eurovision Song Contest 1971. I dag blev det dock ingen snö. Inte gnistrande vit i alla fall. En och annan fläck med snöslask. Men det blev dimma. En sjuhelsikes dimma. I stället så att säga. Vitt som vitt.
Det blev dimfotografier. Tydliga bevis för att vi på Västkusten egentligen skulle ha någon sorts skattelättnad för att vi orkar bo här tvärs igenom de eländiga vintrarna. Fotobevis bifogas.