tisdag 23 februari 2010

SJ och språket


SJ har ju i o m det alldeles väldigt ettriga snöandet utnämnts till var mans niding. I dag intervjuades på Rapport (tror jag) SJ:s presschef Dag Rosander. Han fick bl a frågan om han hade några råd att ge folk som skulle ut och åka tåg. Och vad säger karln? Jo, så här. "Innan man ger sig iväg till stationen skall man lägga sig vinn om att ens tåg verkligen går." Jahaja. Jag trodde i min enfald att det var SJ som skulle lägga sig vinn om detta. Med viss medverkan från Banverket. Om SJ:s presschef inte kan formulera sig bättre, så förstår jag mycket väl om tågen blir stående på linjerna. Jag menar, en presschef som inte har talets gåva, då frågar man sig hur det kan stå till med kompetensen längre ner i hierarkien.
Senare intervjuades SJ:s VD, Jan Forsberg. Och vad sa han?
Jo han sa. "Vi är väldigt ledsna över att det blivit så här." Det kan jag tänka mig, men det räcker liksom inte att VD står och är ledsen. Litet mer konstruktivt uttalande, om jag får be.
Sedan skall ju förstås erkännas att det är hysteriskt mycket snö och att SJ ju faktiskt inte kunde förutse detta. Snö, ja, det får man faktiskt var vänlig att förutse, men snö i den här mängden kan man nog inte begära att man skall vara beredd på. Men allt elände torde även bero på att man sålt ut SJ. Förr i världen hade SJ en del folk som säkert inte gjorde många knop under större delen av året, men just när det kärvade till sig med frusna växlar och snö på spåren så fanns det ett antal "gubbar" att skicka ut och röja. Sådana "gubbar" finns det inga numera. Och då blir det som det blir.
Och apropå språk, vad är det för barnspråk man använder i Dagens Eko? Man säger "tågstation". Det heter väl för tusan "järnvägsstation". Tågstation, det är väl ett ordval värdigt en 4-åring.
Häromdagen hörde jag en kvinnlig nyhetsuppläsare säga att det ligger mycket snö på "tågbanorna". Tågbanorna? Det är väl sådant som stora och små pojkar har uppbyggt i modellformat inomhus. Järnvägsspår heter det. Tror Sveriges Radio att befolkningen är så korkad att man måste använda barnspråk?
Tåget på bilden är "Lina Sandell" som tuffat in från den småländska urskogen. Fast Lina S kanske får kraft från ovan. Och då menar jag inte från elledningar utan högre uppifrån. Och så tillhör hon ju inte SJ:s stall. Lina Sandell är ett Krösatåg.

onsdag 10 februari 2010

Tror man att svensken i gemen är dum?


I kvällens Rapport 18 ser man en journalist sticka en mikrofon under näsan på Riksdagens talman Per Westerberg med anledning av dagens minnesstund för de i Afghanistan stupade svenskarna. Vad frågar man? Jo, man frågar om Per Westerberg tror att svenska folket är förberett på att svenska soldater kan dö i Afghanistan? Nja, tyckte Westerberg, att det visste han ju inte riktigt. Då klämmer journalisten i med att fråga vems fel han i så fall anser det vara. Westerberg ger givetvis inget bestämt svar. Så korkade frågor går det bara inte att svara på. Om svenska folket är förberett på att man kan dö som soldat i de s k fredsbevarande trupperna i Afghanistan? Ja, det tror så fan att varje normalbegåvad människa begriper. Det inte äventyrssemester det handlar om. Om inte annat så strök 8 italienare med för inte så längesedan.
Man är inte förberedd på att ens nära och kära skall dö när de kör till sina jobb här hemma. Det ingår inte i ens tankevärld. Men FN/Ifor soldater i Afghanistan och på andra platser också för den delen deltar faktiskt i krigföring. Och även om det officiellt heter för freden så är det i alla fall krigföring. Och krigföring medför förluster. Även för svenskar.

måndag 18 januari 2010

Den långnäbbade busksångaren


Ibland får jag en känsla av det sitter en och annan lustigkurre och lägger in nyhetsrubriker på TT. Och så väntar man spänt hela dagen på om man skall bli avslöjad eller om nyheten slinker igenom. Alldeles nyss läste jag den här rubriken

Sällsynt fågel hittad i Afghanistan(och följande undertext):
En hel koloni med en av världens mest sällsynta fåglar, den långnäbbade busksångaren, har hittats på hög höjd i norra Afghanistan med hjälp av svenska ornitologer. (TT)

Jahaja. Så om detta inte är ett skämt, då är det ju helt uppenbart inte så farligt att befinna sig i Afghanistan. Väl? Ornitologer har jag aldrig uppfattat som utrustade med granatkastare även om en del fågelskådarutrustning för det otränade ögat kan se ut som bazookas. En gammal bekant till mig höll på att bli i hjälskrämd när han en tidig morgon kom cyklandes med hunden på morgonrastning, kastade en blick upp i backen vid Långenäsudden och såg en massa människor med just vad han uppfattade som bazookas. Det var det inte. Det var kikare på stativ.

Hur som helst så kan jag kvittera denna nyhet med en liten ornitologisk iakttagelse på närmre håll. Den självdekapiterande halländska storskarven, som vid snöfall kan plocka ner huvudet i en ficka på ryggen. Bildbevis bifogas.
Och så vet jag att man inte får skämta om "fågelskådare" och urtypen alls inte är en Stig Grybe figur i toppluva som ser vita örnar efter Waxholmsbåten. Det är faktiskt ganska roligt att titta på fåglar. Nej, det trodde inte jag heller på den tiden när jag inte kunde skilja en gråsparv från en fiskmås. Eller så ungefär.

fredag 15 januari 2010

Vem fan är det som bor på kalfjället?


Vem fan är det som bor på kalfjället? Eller vilka? Eller vad är det för intensiv aktivitet som pågår just där? Jag bara undrar. Och särskilt mitt i smällkalla vintern borde det inte precis krylla av folk på kalfjället. (Om inte masochisternas förening lagt något möte i de krokarna.) Eller?
Och varför jag undrar är för att man vid väderleksrapporten i slutet av 12.30 Ekot alltid ägnar sig åt kalfjället. Även vädergubbar och vädergummor på SVT ägnar sig åt detta. De viftar med sina små tassar över de norra regionerna av landet. Och så förstås ostkusten. Där ligger ju Gud bevars Stockholm. Men de sydvästra delarna av landet som verkligen är tättbefolkade (ja, bortsett från Stockholm då) behandlar man med en liten svepande gest av tassen och nästan utan någon kommentar. Jag bara undrar. Fast vi har ju DMI som f ö är bra mycket bättre i sina förutsägelser än SMHI. I alla fall vad avser Västkusten.

fredag 8 januari 2010

Biltema som ökenpalats


Om det nu finns något som kan betecknas ökenpalats. Annat än i min fantasi och i gamla filmer med Rudolph Valentino. Hur som helst. Häromdagen tog jag mig en runda ut i ett av sta´ns köpladeområden och när jag steg ut från Jysk, varifrån jag lyckades komma ut utan att köpa någon liten filt eller annat bra att ha, såg jag rakt över parkeringen åt Biltemas tempel. Allting var vitt. Och hade det bara haft en liten liten dragning åt beige, så kunde "templet" legat som ett palats ute i öknen. Det är vitt, platt och försett med fuskvalv i morisk stil. Det skulle bara fattas en liten kupol som krönt det hela så hade det varit på pricken. Varifrån man får sådana associationer. Tja, det är väl när man är hänvisad till att roa sig på egen hand. Ja, med - 17 C så...
Vad bilden har med Biltema att göra? Ingenting alls. Jag tycker bara att den är snygg, nytagen och iskall.

söndag 20 december 2009

SAAB och SAAB-folket på golvet


Så kom beskedet som antagligen alla utom de SAAB-anställda väntat sig. De anställda har, precis som man gör på de flesta arbetsplatser i samma situation, försökt intala sig att alltihop är en ond dröm. Det hade varit bättre om de sedan länge misstänkt att man inte kan fortsätta att tillverka bilar som "ingen köper". Ovanligtvis, men som vanligt inte ordentligt påläst, håller jag med tant Maud. Det skall inte pumpas in skattepengar i hopplösa företag. Då blir ju t ex SAAB en sorts arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och jag kan inte tänka mig att personalen skulle vara intresserad av att avlönas med den lönenivå som gäller för folk som anställts t ex med lönebidrag. (Möjligen använder jag inte rätt terminologi, eftersom jag alldeles som vanligt inte forskat närmre i denna. Alla förstår ändå vad jag menar.) Och, nej, det där om lönebidragen var inte något som tant Maud formulerat. Det var mitt alldeles egna "tyckande".
Hur som helst läste jag i går en artikel i Dagens Nyheter, illustrerad av ett foto på två medelålders SAAB-anställda med uppgivna miner. Och vad är det första damen i familjen säger? Jo, det var tur att vi inte hann beställa våra Thailandsresor till i januari. Och i nästa andetag talar hon om att man får tänka över avveckling av en del. Då nämner hon att digitalboxen måste hon ju ha för att se på TV. Jag tar för givet att hon därmed menar ett antal tjusiga betalkanaler. Och så tänker hon efter litet och lägger till att man kanske får tänka på att sälja husvagnen. Jahaja. Är det inte större uppoffringar man står inför och ändå uppvisar den minen så undrar jag hur hon skulle reagera på verkliga uppoffringar. Thailandsresa, digitalbox och husvagn. Varje sunt tänkande människa kan ju inte precis känna något större medlidande för de "offer" SAAB folket står inför. I alla fall inte om de håller sig på nivån indragen överkonsumtion.
Och så har det pratats en hel del om att beskedet kommer vid en olämplig tidpunkt. Självklart är det så. Men alla som har haft det allra minsta lilla att göra med usla arbetsrelaterade nyheter vet att sådana skall meddelas omgående. Detta för att undvika spekulationer om vad som kan komma att hända.

måndag 7 december 2009

ICA Maxi och de sju dvärgarna


Det har tydligen alldeles slagit slint för någon marknadsmänniska på ICA centralt. Man marknadsför DVDn Snövit och de sju dvärgarna med en tävling. "Vinn en snövit resa till Icehotell i Jukkasjärvi"! Inget ont i det, om än litet långsökt det där med snövit. Men OK.

Man illustrerar tävlingssidan med figurer ur filmen. Första momentet i tävlingen är "Hur många bilder på dvärgar hittar du på denna sida?" För att ingen skall kunna svara fel på fråga nr 1 formulerar man fråga nr 2 lätt(?) ledande.
"Vilken av de sju dvärgarna liknar du mest? (Max 20 ord)"

Vem i h-e vill vinna en tävling till Ishotellet i Jukkasjärvi på att vara mest lik en av Snövits dvärgar? Jag antar att man syftar på de yttre egenskaperna och jag trodde att lyteskomik var tabu i tävlingar. Tydligen inte.