Telia kan, när man vill...

Telia kan när man vill. Och om man vill. Och om man som kund har turen att råka på rätt person. Jag hade strul med bredbandet i augusti och en j-a massa besvär med att inte hamna i svårartad Internet-abstinens.

Gratis var det inte heller med diverse nödåtgärder som t ex mobilt bredband. Hur som helst så hade jag lagt den aktuella räkningen åt sidan för att ta tag i ärendet vid tillfälle. Tillfället kom idag. För, inte nog med att jag varit utan bredband några dagar, jag hade dessutom blivit debiterad extra för just dessa dagar. Detta beroende på övergång till trådlöst bredband.

Hur som helst. Rätt person träffade jag på. Troligen en veteran i bortåt samma skamliga ålder som jag själv och luttrad av åratals tjatande med reklamerande kunder. Utan att jag så mycket som ens behövde ta till brösttoner hade denna servicemedvetna människa reducerat fakturan till mindre än hälften av det ursprungliga beloppet. Det är bra med flera aktörer på marknaden. Då blir kundvården bättre hos alla.

Men rätt skall vara rätt och i dag gillar jag Telia.

Gud finns nog trots allt

Gud finns nog trots allt.

Berslusconi har fått scharlakansfeber.
Allt enligt Corriere della Sera från i går.

Ett liv tycks minska i värde

I dag föll dom i Stureby-mordet. Två 16-åringar dömdes till ett år och åtta månders sluten ungdomsvård för att med berått mord ha planerat och genomfört ett mord på en 15-årig flicka. Det måste kännas som ett hån av offrets föräldrar och andra nära och kära och f ö av varje normalt funtad människa.

I det uppmärksammade fallet med dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2006 dömdes tre skyldiga ungdomar till 3 års sluten ungdomsvård.

I januari 2004 blev två unga flickor svårt misshandlade och lämnade att frysa ihjäl uppe på Hallandsåsen av två 17-åringar som dessutom passade på att stjäla flickornas bil. De två 17-åringarna fick 4 års sluten ungdomsvård.
Jag passerade platsen ett par år senare och tyckte mig riktigt kunna känna ren och skär ondska i luften.

Från 2004 tills i dag har det utdömda straffet för mord minskat från 4 års sluten ungdomsvård till 1 år och åtta månder. Har ett liv blivit mindre värt?
Vad blir nästa steg? Att det blir tillåtet att mörda? Att ondskan har segrat?

Dixikon

Någon mer hat-älskare av Italien som upptäckt Åke Malms blogg på Dixikon?
Åke Malm rapporterar på ett sakligt och sansat sätt om den fullkomligt osannolika italienska inrikespolitiken. Ja, osannolik för Europa och mer hemmahörande i någon latinamerikansk bananrepublik.

Det blåser obehagliga vindar genom Italien.

Det känns pålitligt...

Det känns pålitligt när man hör Ekots lördagsintervju med Eskil Erlandsson. Han låter som den där sortens gammaldags hederliga politiker som man nästan inbillade sig att man kände. Som man skulle kunna skriva till och få ett vettigt och personligt engagerat svar. Och som inte bara innehöll en rad slätstrukna och politiskt passande floskler.

Och så är det roligt med en jordbruks- och fiskeriminister som har ett ordentligt förflutet inom lantbruket och inte bara gått med sitt dagis för att få se en levande ko och för att få veta att mjölken från början finns någon annanstans än i Arlas pappförpackning.

Jag såg i somras den här artikeln i Hallandsposten, från när Eskil Erlandsson visade upp sina New Foresthästar vid Svenska New Forestföreningens riksutställning i Björbäck. Just så här tycker jag att man skall se en jordbruksminister.

Applåd för Eskil Erlandsson.

Nej, jag är inte centerpartist. Men jag gillar rejäla människor och tror mig se en sådan i jordbruksminstern.

Sven Otto Littorin

Sven Otto Littorin, ni vet. Den där lille celluiddockeliknande personen som är arbetsmarknadsminister. Han ni vet som har en fusk-masters-examen från ett amerikanskt uninversitet. Han figurerade häromdagen i Aftonbladet eftersom hans f d fru stämt honom på uteblivet underhåll för de tre gemensamma barnen. 1.8 miljoner.
(Jag bör förstås omgående svära mig fri från att bli beskylld för att köpa Aftonbladet. Men nätupplagan sneglar jag över ibland.)
Littorin tycker att det har blivit för jobbigt att ta hand om barnen varannan vecka.

Men sååå jobbigt kan det väl knappast vara, eftersom det visar sig att två av barnen går på överklassinternatet Lundsbergs skola. Med en årsavgift om 200.000 kr per barn. I o f s är det "dockpojkens" ensak, men jag vill erinra mig att han ett flertal gånger sagt att arbetslösa minsann får finna sig i att flytta för att hitta jobb. Det kan han i o f s ha rätt i, men är ändå inte rätt person att yttra sig i ärendet. Trots att han är arbetsmarknadsminister. Det är väl ingen större konst att flytta om man har ungarna inackorderade på Lundsbergs skola.

Och förresten, borde inte medlemmarna i landets regering ha sina barn i vanliga normala skolor? Måste de redan från barnsben lära sig att frottera sig med eliten i svenskt näringsliv? Eller snarare deras avkommor. Jag är inte alls någon rabiat vänstersympatisör, men jag tycker att det är osmakligt att se att den sjunkande svenska skolan övergivits av arbetsmarknadsministern. Visserligen hade Olof Palme sina barn i en Waldorfskola men det var en västanfläkt mot överklassinternat.
Säga vad man vill, men det finns alltid något man kan reta upp sig på.

Konsten att kunna ha tråkigt utan att bränna bilar

Jag har på senare tid läst på flera ställen i dagspressen att ungdomar bränner bilar för att de har tråkigt. Även polisen anger detta som grundorsaken till det accelererande brännandet.

När jag växte upp i ett fjärran förflutet fick man lära sig att ha tråkigt. Det var på den tiden när inga biografer eller muntrare näringsställen var öppna på juldagen. Långfredagen skall vi bara inte tala om. Då var ingenting öppet och i värsta fall fick man inte heller gå ut och leka.

Dagens barn stimuleras alla sin vakna tid av dagisfröknar, fritidspedagoger och i förekommande fall av föräldrar. Någon "ledig tid" har dagens barn inte. När de släppts ut från förvaring på dagis eller slutat skolan så vidtar inbokade fritidsaktiviteter och den unge som "inte vill" betraktas som asocial. Eller ve och fasa som om föräldrarna inte hade råd.

Vad är det för fel på att få sitta och rita med en pinne i gruset eller att helt oorganiserat och alldeles själv sparka omkring i lövhögar eller hoppa i vattenpölar?
Man måste få lära sig att ha tråkigt. Det har bilbrännarna aldrig fått lära sig och därför går det som det går.

Man ser ständiga små samlingar av ungdomar i de lägre tonåren som protesterar mot att det inte byggs alt kommer att läggas ner fritids i deras områden. "Vi har ingenstans att vara". På 1930-talet när en flerbarnsfamilj i arbetarklassen bodde i ett rum och kök då hade ungarna någonstans att vara. Nämligen hemma. Nu, när normen säger att varje barn skall ha ett eget rum, så har man plötsligt ingenstans att vara. Sorgligt. Och ingenting att göra. Och vad är det man "vill" göra? Näää, det vet man inte. Nej, det klart att man inte vet. Man har aldrig fått lära sig att hitta på något utan en käckt hoande "fröken" i bakgrunden.

Bilbrännarporblemet går att lösa. Se helt enkelt till att barn får lära sig att ha tråkigt. Att alldeles för egen maskin roa sig. Och då med enklare saker än att bränna bilar och kasta sten på brandkåren.